Ängarna behöver vår hjälp
Ängar och gräsmarker som under århundraden uppstått till följd av traditionell betesgång och höbärgning håller på att försvinna. Sedan naturbetesmarkerna minskat och grönfoderodlingen flyttats till åkrar har de förut allmänna ängarna, hagmarkerna och gräsmarkerna blivit sällsynta.
Även de sista öppna och näringsfattiga livsmiljöerna riskerar att förbuskas, beskogas och växa igen på grund av övergödande kvävedepositioner och bristande vård. Samtidigt försvinner de hotade arterna som är beroende av dem.
Ängar och gräsmarker vårdas genom att avlägsna skuggande träd, slåtta höga gräsväxter och betesgång. På så sätt återkommer öppenheten och så småningom minskar jordmånens näringshalt. Ängsväxterna som anpassat sig till ljuset, näringsfattigheten och den tidvisa torkan samt de övriga arterna som är beroende av dem återkommer. En del av ängarnas arter har också hittat ersättande livsrum på vägkanter, banvallar och kraftledningsgläntor.
