Även på vintern kan man beundra mossor och lavar på trädens stammar
När den övriga växtligheten vissnar och lämnas under snötäcket träder mossorna och lavarna vackert fram på trädstammarna där de växer. Det lönar sig alltså att hålla upp ögonen även när man rör sig i skogen på vintern. Jämfört med blommande kärlväxter ser de flesta mossor och lavar små och anspråkslösa ut, men de uthärdar extrema förhållanden där andra växtarter inte längre växer. Däremot är de känsliga för luftföroreningar. Runsala erbjuder en värdefull växtplats för många hotade moss- och lavarter som trivs i lundar och ädellövskogar.
Den starkt hotade barkkvastmossan (Dicranum viride), som växter på lövträdsstammar, förekommer i Runsala på gamla ek- och lindstammar i lunden som omger Choraeus källa. Den växer som en par centimeter hög, klart grön och tät matta. Arten har fått sitt namn av sina smala löv som lätt bryts av.
Lunglaven (Lobaria pulmonaria) är en stor, bladlik lav som växer på lövträdsstammar. I Runsala träffar man på arten främst på ekar, lönnar och lindar. Dess grågröna, nätmönstrade och kluvna flikar kan vara 10–40 cm långa och bilda stora bestånd. Lunglaven har gått tillbaka som art i gamla naturliga skogar i södra Finland, men i Runsala finns de fortfarande till exempel på området vid Choraeus källa. Lunglaven är speciellt känslig för luftföroreningar.
