Ön som storskarven erövrade
Norr om Runsala, på den lilla enligt naturvårdslagen skyddade ön Äijäkari häckar över 1 700 storskarvspar. De första fåglarna kom till ön år 2010 och nu är den lik sina invånare: karg och fläckad av avföring under somrarna. Kolonin har snabbt blivit betydligt större till följd av att man skrämt bort storskarvarna från andra ställen i Skärgårdshavet. Antalet par har snabbt ökat, på mindre än tio år har ett fåtal par blivit ett stort samhälle. Nationellt har storskarvens häckningsbestånd närmat sig bärpunkten och under fågelräkningar år 2019 märktes att Finlands storskarvspopulation krympt en aning.
Storskarven väcker starka känslor hos många människor, eftersom de synligt påverkar växtligheten på de öar som de häckar på. Fåglarna bygger bo av trädens kvistar och en del växtarter klarar inte av gödslingen som avföringen orsakar. Det omedelbara häckningsområdet är också ofta kargt och utan växtlighet. Däremot finns också växtarter som främjas av den rikliga näringsbelastningen och frodas intill storskarven.
Storskarven äter fisk, vilket har orsakat konflikter med fiskare. Dispens har beviljats till en del för att förstöra den annars fridlysta storskarvens bon, men denna störning leder vanligtvis bara till att fåglarna flyttar till en ny ö. Havsörnen har lärt sig att jaga storskarv och denna naturens egna reglering är en hållbarare lösning.
