Runsalas ängar
Ängar och gräsmarker är näringsfattiga, öppna livsmiljöer som har uppstått till följd av betesgång och höbärgning. De kallas kulturbiotoper, där det efter århundraden av användning har utvecklats en särpräglad och rik mångfald av arter som tydligt skiljer sig från den övriga miljön. Förändringarna i jordbruket och samhället har satt press på kulturbiotoperna och gjort att deras flora är hotad. Av Finlands alla hotade arter lever en fjärdedel på just kulturbiotoper, speciellt på torra ängar, dvs. gräsmarker. Återstående ängar bevaras genom röjning, slåtter och betesgång.
Ängar – dvs. torra gräsmarker – kännetecknas av låg och gles växtlighet, tidvis torka och näringsfattighet. Speciellt torra är ängarna där jordmånen är mycket tunn och klippor och stenar sticker upp. De kallas hällmarkstorrängar. Typiska växtarter på ängar och hällmarkstorrängar är till exempel backnejlika, kattfot, styvmorsviol och gråfibbla. De blommar iögonfallande innan sensommarens torka får växtligheten att vissna. Den mångsidiga floran på ängen förser också en stor mängd dagfjärilar, skalbaggar och steklar med näring.
