Runsalas fladdermöss: Familjeliv i yngelkolonin

I månadsskiftet maj–juni samlas fladdermushonorna i yngelkolonier. Yngelkolonins dagviste ligger på någon varm plats, till exempel på en husvind, i en trädhåla eller i en holk. Samma individer använder samma ställen från år till år. Hanarna tillbringar somrarna ensamma eller i små grupper, men till exempel vattenfladdermushanarna kan befinna sig på samma platser som de förökande honorna.

I Runsala föds fladdermössens ungar efter midsommar, för vissa arter först i juli. Fladdermushonan sköter noggrant sin unge och tittar förbi för att amma och värma den till och med mitt under sina nattliga jakter. Fladdermusungarna utvecklas snabbt och kan flyga redan efter några veckor. Vid månadsskiftet juli–augusti börjar de jaga med sina mödrar. När ungarna är flygkunniga löses vanligtvis yngelkolonierna upp, i alla fall hos nordfladdermössen, och fladdermössen flyttar till nya dagvisten.

Runsalas ljusa sommarnätter erbjuder fina förhållanden för att observera fladdermöss mot den ljusa natthimlen. Fladdermusobservationen får en ny dimension med fladdermusdetektorn, en apparat som transformerar fladdermössens höga ekopejlingsläten till en nivå som människoörat kan uppfatta. Med detektorn är det lättare att hitta fladdermössen och den möjliggör även bestämning på art- eller i alla fall släktnivå.

I Runsala har man påträffat nio av de 13 fladdermusarterna som finns i Finland. Nordfladdermus, vattenfladdermus, mustaschfladdermus, taigafladdermus och brunlångöra är omväxlande allmänna på ön. Även trollpipistrellen förökar sig numera i Runsala, men större brunfladdermus och sydpipistrell är sällsynta gäster. Stjärnan bland Runsalas fladdermöss är ändå den sällsynta och mycket hotade fransfladdermusen, som inte påträffas regelbundet nästan någon annanstans i Finland än i Åbo.