Skogsharen är bättre anpassad till vintern än fältharen
Det skuttar två typer av långörade djur på Runsalas skarar. På öns västra delar uthärdar ett litet bestånd skogsharar. Arten är en ursprungsinvånare som anpassat sig väl till den nordliga vintern. Till vintern får den en vit vinterpäls, som skyddar från såväl rovdjur som köld. Dessutom har skogsharen förmågan att sprida ut baktassarnas tår, vilket ger den breda ”snöskor”, som bär väl även på mjuk snö.
I början av 1900-talet fick skogsharen en konkurrent då fältharen spred sig i Finland från sydost. Fältharens erövring av Finland påskyndades också av de återplanteringar som gjorts i sydvästra Finland. Fältharen är ändå inte lika välanpassad till snövintern som vår egen hare. Dess bruna vinterpäls motsvarar inte skogsharens vinterpäls och fältharen klarar sig inte lika bra på djup snö, utan sjunker djupare.
Skogsharen trivs som namnet säger i skogen, medan fältharen hellre trivs på åkrar, friland och skogsbryn. Det finns ändå en risk att fältharen som större och starkare tränger undan sin nära släkting skogsharen. Klimatförändringen skyndar på den utvecklingen, då vintrarna inte längre motsvarar de förhållanden som skogsharen har anpassat sig till med sitt pälsbyte. Därför springer den snövita haren undan sina angripare på snöfri mark under allt fler höstar och vårar. Och å andra sidan klarar sig fältharen bättre då det är mindre snö än bland djupa drivor.
