Strömmingen är en viktig länk i Östersjöns näringskedja
Strömmingen är en betydande art i Östersjöns ekosystem. Strömmingstimmen leker i kustvattnen och grunda vatten i huvudsak under våren och genast när de har kläckts börjar de små strömmingsynglen jaga djurplankton som näring. Näringskedjan är också enkel: växtplankton à djurplankton à strömming à rovfisk, fiskätande fågel, gråsäl. Strömmingen växer snabbt med hjälp av de mikroskopiska planktonorganismerna och är i sin tur näring för större djur. En förändring på vilken nivå som helst i näringskedjan leder lätt till obalans och stör ekosystemets funktion.
Norra Erstan och Runsalas stränder har varit viktiga lekplatser för strömmingen, men den lekande populationen har under de senaste åren minskat märkbart. Strömmingsynglen i Norra Erstan har i huvudsak kläckts längre bort och flyttat till området. En av de största hoten mot strömmingens fortplantning är att romen sköljs bort från lekplatsen innan den kläckts. Även vattenkvaliteten har en inverkan på hur strömmingens lek lyckas. Effektiva vattenskyddsåtgärder är också en förutsättning för att strömmingsbeståndet i Norra Erstan och Runsala ska återhämta sig.
Strömmingen är också en ekonomiskt betydelsefull fisk, som används allmänt som mat. På så sätt blir människan också en del av Östersjöns näringskedja och utsätts dessvärre samtidigt för miljögifterna som samlats i fiskarna. De är giftiga ämnen som uppstått ur utsläpp som bioackumuleras i näringskedjan och utgör en hälsorisk i tillräckligt höga halter. En bra nyhet är att strömmingens miljögiftshalter har sjunkit från 1970-talet tack vare internationella avtal och utsläppskrav och numera anses strömmingens hälsomässiga fördelar vara större än skadorna från resthalterna av miljögifter.
