Vårblommorna övervintrar under marken inför nästa vår
Runsala är känt för sin årligen återkommande blomsterprakt när vitsippa, blåsippa, liljekonvalj, stora nunneörten och gullviva slår ut i blom. När den kyliga hösten kommer, skakar träd och buskar av sig sina löv och mindre dvärgbuskar övervintrar i skydd av snön, medan små örtstammade växter vissnar och dör bort när höstkylan kommer. Den långa vintern tillbringar de i vila. Ettåriga arter tillbringar vintern som frön, fleråriga under marken eller som strukturer i själva markytan. På så sätt kan vårblommorna genast börja växa och blomma när våren kommer.
Arter som övervintrar med underjordiska, stärkelsehaltiga jordstammar, lökar eller knölrötter kallas kryptofyter. Deras övervintrande delar, såsom knopparna som påbörjar nästa års tillväxt, är bokstavligen gömda under marken. Kryptofyter är till exempel dvärgvårlöken som drar sig tillbaka i små lökar eller den stora nunneörten som övervintrar som en knöl som påminner till utseendet en liten rädisa. Hemikryptofyter kallas arter, vars knoppar övervintrar vid markytan. Till exempel är blåsippa och gullviva hemikryptofyter.
Växterna skiljer sig från varandra även vad gäller längden på övervintringsperioden. Till exempel nunneörtsläktet återvänder in under jorden redan före midsommar medan vitsippan uthärdar ända till högsommaren då den drar sig tillbaka till sin slingrande rhizom. Liljekonvaljen och gullvivan vissnar först under hösten, medan blåsippan överträffar alla och bevarar sina gröna blad under hela vintern: vårens blad vissnar först följande sommar.
