Runsala förbereder inför vintern
Trädens höstfärger är det tydligaste hösttecknet i Runsalas ädellövskogar och lundar. Ekens löv torkar och blir gyllenbruna, men lönnen, almen och linden kan ha stiliga höstfärger. Slutligen tappar träden ändå alla löv och sommarens gröndunkla skog blir åter ljusare.
För många djur är Runsalas vinter alltför hård och de flyttar till varmare landskap. Av arterna som blir kvar går en del i dvala och andra uthärdar vintern med hjälp av matförråden de samlat under sommaren, en varm päls och ett skyddat bo. De minsta växterna övervintrar under marken eller som köldtåliga frön. För svamparna är sensommaren och hösten blomstringstid och deras fruktkroppar dyker upp i mängder ur marken.
Till skillnad från övriga lövträd tappar klibbalen sina löv när de är mörkgröna och ser livskraftiga ut. Varför gör den inte som andra lövträd och förvarar värdefulla näringsämnen i stammen under vintern och återanvänder dem nästa vår i nya löv? Orsaken är bakterierna i alens jordknölar som gör att trädet kan binda fritt kväve från atmosfären. Den har alltså inget behov av att spara och återanvända det värdefulla kvävet såsom andra lövträd.
Sommaren avslutas med lövträdens vackra färgprakt
Höstfärger är ofta ett alltför blygsamt ord för att beskriva Runsalas höstliga färgprakt när träden lyser upp ikapp i nyanser av gult, orange och rött. De kortare dagarna och de lägre temperaturerna påbörjar lövträdens förberedelser inför vintern. De bryter ner klorofyllet i löven och förvarar dess värdefulla beståndsdelar i stammen inför nästa vår. När det gröna försvinner ur bladen kommer de andra färgämnena fram – karotenoider, xantofyller och antocyaner – och speciellt lönnar, aspar och rönnar stoltserar med fantastiska färger innan den dystra hösten kommer. I Runsala, intill det varma havet, kommer de bästa höstfärgerna senare än i resten av landet, ofta i början av oktober.
En annan art som producerar en riklig mängd nötter i Runsala är eken – ekollonet är ju dess nöt. Hassel och ek producerar inte nötter till glädje för djuren, utan för att föröka sig. Nötterna och ekollonen är deras frukter; inuti det hårda skalet finns ett litet frö och den egentliga nöten är dess reservnäring.
Nötterna behöver hjälp för att komma till nya växtplatser och där kommer fåglarna och små däggdjur till hjälp. De lagrar tusentals nötter inför vintern, men hittar sedan inte alla sina gömmor. Dessa nötter hamnar långt ifrån moderväxten och en liten ek- eller hasselplanta får sin början på den nya växtplatsen.
Nötskörden är ett levnadsvillkor för många – samtidigt gör skördarna en stor tjänst
I Runsala växer hassel, vars skörd mognar under hösten. Tidigare var denna hasselnötens nära släkting en viktig näringskälla för människan, men numera hamnar dess fett- och äggviteämnehaltiga nötter i djurens munnar. I skörden deltar bl.a. ekorrar, skogsmöss, nötskrikor och nötkråkor, som gömmer nötterna under mossan och förnan inför vintern. Enligt undersökningar minns djuren sina gömmor förvånansvärt bra och hittar dem till och med under snön!
Tickor som påträffas i Runsala och som här är representativa och ganska vanliga är rötsvamparna, svavelticka, korkmussling, oxtungssvamp och ekticka. Svaveltickan (Laetiporus sulphureus) är en klargul, ståtlig ticka, som tränger sig in i eken ofta på ställen där kvistar har gått av. Svaveltickan är ettårig, dvs. den gror varje år nya fruktkroppar på trädet. Med tidens gång urholkas stammen av förruttnelse. Korkmussling (Daedalea quercina) är en mångårig svamp som växer på ekstubbar, omkullvälta trädstammar eller på ännu levande träds döda kvistar. Arten känns igen på sina labyrintliknande rör. Oxtungssvamp (Fistulina hepatica) är som sitt namn: stor, mjuk, till ytan slemmig eller klibbig och mörkröd. Den är en ettårig svamp som vanligtvis växer på ekens rotdel. Ekticka (Phellinus robustus) är en mångårig svamp som växer på ekar. Dess stora, cirka 15 cm tjocka, hårda och knöliga fruktkropp är kanelbrun på undersidan. Tickorna spelar en avgörande roll i att öka skogsnaturens mångfald, eftersom den murkna ved som de får till stånd fungerar som hem och näring åt en stor mängd organismer.
Tickorna gömmer sig i träden tills det är dags för fortplantning
Tickor är basidsvampar, vars mycel ofta växer utom synhåll inuti trädstammar. Mycelet bryter ner det döda eller döende trädet och återvinner så småningom dess näringsämnen så att andra växter kan använda det. Stundom gror mycelet en fruktkropp (”ticka”) ovanpå trädstammen som är svampens fortplantningskropp. Dess uppgift är att producera sporer som vinden sprider till nya växtplatser.
Ekollonen och hasselnötterna lockar ekorrar, nötskrikor och smågnagare, som tävlar om att få ny skörd till sina vintergömmor. Hackspettarna knackar fram ryggradslösa djur som gömmer sig i trädstammarna, rådjuren betar ännu ätliga delar av de vissnande växterna och grävlingen nosar efter något att äta bland förnan. Skogen matar sina invånare även utan blad!
Höstfärger, återvinning och skörd
Växterna flyttar det värdefulla klorofyllet från bladen, vilket resulterar i klara höstfärger till motionärernas glädje. Slutligen faller en stor mängd löv till marken. Svampar och andra nedbrytande organismer använder detta biologiska material och återvinner dess näringsämnen så att växterna kan använda dem. Nedbrytande organismer gör ett tyst och osynligt, men livsviktigt jobb!
I slutet av september och senast i oktober börjar fladdermössen söka sig till sina övervintringsplatser. De kan ännu flyga under varmare nätter, men tillbringar redan längre perioder i lätt dvala. Fladdermössen byter tillflyktsort under höstens lopp och ofta övergår de till den slutliga övervintringsplatsen först vid hård köld.
I Runsala har man påträffat nio av de 13 fladdermusarterna som finns i Finland. Nordfladdermus, vattenfladdermus, mustaschfladdermus, taigafladdermus och brunlångöra är omväxlande allmänna på ön. Även trollpipistrellen förökar sig numera i Runsala, men större brunfladdermus och sydpipistrell är sällsynta gäster. Stjärnan bland Runsalas fladdermöss är ändå den sällsynta och mycket hotade fransfladdermusen, som inte påträffas regelbundet nästan någon annanstans i Finland än i Åbo.
Runsalas fladdermöss: Nätterna blir längre
Under sensommaren låter sig fladdermössen väl smaka på Runsalas mångsidiga insekt- och spindelarter och utökar sina fettreserver inför den kommande vintern. Under hösten parar sig fladdermössen. Flyttande fladdermusarter, såsom trollpipistrell, flyttar vid månadsskiftet augusti–september.
Naturrummet Tammenterho grundades 1995 och låg tidigare vid Strandpromenaden i början av ön. Efter att varvsområdets lokaler flyttade i juni 2016 till bogserbåtvarvet Alfons Håkans besittning flyttade naturrummet till Åbo universitets botaniska trädgård. Samtidigt gavs naturrummet namnet Runsala Info.
