Eken är också en ekologisk nyckelart i Runsala som oräkneliga andra djur-, växt- och svamparter är beroende av. För dem erbjuder eken näring, en livsmiljö, en boplats, skydd från rovdjur eller till exempel en bekväm håla för en tupplur. Till och med en död och omkullvält ekstam erbjuder ännu under årtionden en oersättligt viktig livsmiljö för många svampar och skalbaggar. Utan eken skulle dessa arter inte finnas.
I Finland förekommer eken vid den norra gränsen av sitt naturliga utbredningsområde, endast längs sydvästkusten (den s.k. hemiboreala skogszonen, som även kallas ekzonen). Efter istiden, ungefär för 7 000 år sedan, rådde en längre värmeperiod hos oss då, ekskogarna spred sig ända till Uleåborg. Det svalnande klimatet krympte ekzonen till det nuvarande smala bandet i Sydvästra Finland och i övriga Finland etablerade sig ett nordligt barrskogsbälte, dvs. tajga. Om den globala uppvärmningen som nu pågår fortsätter förväntas ekbältet att sprida sig inåt landet och mot norr.
De historiska ekarna har varje dag en viktig uppgift
I Runsala växer Finlands största ekskog, vars äldsta exemplar är över 400 år, dvs. de slog rot redan i början av 1600-talet. Vid första anblicken kan ekarnas liv förefalla som tråkig stagnation, men det är en vanföreställning! Varje sommar växer eken lite större, bildar nya knoppar för att invänta nästa sommar och förökar sig, dvs. bildar ekollon, början på nya ekar.
Hasselns nötter är ätliga och tidigare har de i allmänhet använts till mat. Nu för tiden kommer butikens hasselnötter från en närbesläktad art och våra hasselnötter blir till föda åt ekorrar, skogsmöss, nötskrikor och nötkråkor. Höstens skördetider är också en brådskande tid för dem och samtidigt sprider de hasseln till nya livsmiljöer.
Hasseln är vindpollinerad. Den blommar tidigt på våren, i mars–april innan bladen slår ut. Då kan pollen utan hinder sprida sig från ståndarna till honblommorna. Hanblommorna är ungefär 5 cm långa, gula hängen. Honblommorna är små, under 5 mm långa röda tofsar. Hasselns blomning orsakar allergiska symptom hos en del människor.
Växer nötter även i Finlands skogar?
Ja! Hasseln är en art som hos oss trivs i varma, skyddade och näringsrika backlundar, och vars utbredning sträcker sig till sydvästra kusten. Busken känns lätt igen på den upprätta formen och de nästan hopväxande 10–20 stammarna samt de ludna och mjuka bladen.
I Runsala föds fladdermössens ungar efter midsommar, för vissa arter först i juli. Fladdermushonan sköter noggrant sin unge och tittar förbi för att amma och värma den till och med mitt under sina nattliga jakter. Fladdermusungarna utvecklas snabbt och kan flyga redan efter några veckor. Vid månadsskiftet juli–augusti börjar de jaga med sina mödrar. När ungarna är flygkunniga löses vanligtvis yngelkolonierna upp, i alla fall hos nordfladdermössen, och fladdermössen flyttar till nya dagvisten.
Runsalas ljusa sommarnätter erbjuder fina förhållanden för att observera fladdermöss mot den ljusa natthimlen. Fladdermusobservationen får en ny dimension med fladdermusdetektorn, en apparat som transformerar fladdermössens höga ekopejlingsläten till en nivå som människoörat kan uppfatta. Med detektorn är det lättare att hitta fladdermössen och den möjliggör även bestämning på art- eller i alla fall släktnivå.
I Runsala har man påträffat nio av de 13 fladdermusarterna som finns i Finland. Nordfladdermus, vattenfladdermus, mustaschfladdermus, taigafladdermus och brunlångöra är omväxlande allmänna på ön. Även trollpipistrellen förökar sig numera i Runsala, men större brunfladdermus och sydpipistrell är sällsynta gäster. Stjärnan bland Runsalas fladdermöss är ändå den sällsynta och mycket hotade fransfladdermusen, som inte påträffas regelbundet nästan någon annanstans i Finland än i Åbo.
Runsalas fladdermöss: Familjeliv i yngelkolonin
I månadsskiftet maj–juni samlas fladdermushonorna i yngelkolonier. Yngelkolonins dagviste ligger på någon varm plats, till exempel på en husvind, i en trädhåla eller i en holk. Samma individer använder samma ställen från år till år. Hanarna tillbringar somrarna ensamma eller i små grupper, men till exempel vattenfladdermushanarna kan befinna sig på samma platser som de förökande honorna.
Redan på 1500-talet fästes uppmärksamhet vid skyddet av Runsalas ekar – ursprungligen visserligen för att få tillgång till värdefullt byggnadsmaterial. Det viktigaste med att bevara öns naturvärde nu för tiden är att skydda lundarna och att gynna ekarna som växer där. Skogsvården består främst av gallring av det konkurrerande trädbeståndet. Det vanligaste hotet i Runsala är den inplanterade lönnens utspridning i skogarna till skillnad från den av barrträd orsakade skuggning och försurning som är vanligare i övriga Finland. Det är också viktigt att säkra ekens återväxt för att det ska växa ekar i olika åldrar på ön. Fallna träd bärgas inte heller, utan de får murkna i lugn och ro där de ligger och göda öns lav-, moss-, svamp- och insektsarter.
Eken gynnas och lundarna skyddas i skogsvården i Runsala
I Runsala finns Finlands största och värdefullaste ek- och lundskogar. Tack vare dem är ön bland de enda förekomstplatserna i Finland för många hotade arter som är beroende av eken. Eken är en ekologisk nyckelart, som under sin hundratalsår långa livstid erbjuder näring och skydd för en myriad andra arter; rentav 500 insektsarter är beroende av eken. Ännu efter sin död är de förmultnande ekarna viktiga livsmiljöer och näringskällor för sällsynta lavar, mossor, svampar och ryggradslösa djur. Även otaliga däggdjurs- och fågelarter äter och bygger bo i ekskogarna. Genom att skydda ekarna skyddar vi samtidigt hela naturens mångfald och alla dessa arter.
Läderbaggarna lever i hålor i gamla ekar samt andra gamla lövträd där deras larver äter förmultnande lövhumus samt annat organiskt material. Läderbaggens larvstadie varar i 3–4 år. Vuxna läderbaggars liv varar bara i ett par veckor. Fullvuxna individer äter inget, utan koncentrerar sig bara på fortplantningen. Hanarna tävlar om honorna genom att stånga varann.
Matti Landvik har undersökt Runsalas läderbaggspopulation och hans fantastiska examensarbete Isolated in the last refugium ‒ The identity, ecology and conservation of the northernmost occurrence of the hermit beetle publicerades 2018.
Läderbaggen – den ljusaste stjärnan bland Runsalas arter
Läderbaggen (Osmoderma barnabita) är en stor, 3–4 cm lång, mörk skalbagge. I Finland finns arten endast i Runsala, dessutom känner man till ett fåtal slumpmässiga förekomster inom en några kilometers radie från Runsala. Arten lever alltså hos oss helt isolerad från europeiska populationer och den är hotad, fridlyst och klassad som en art som kräver särskilt skydd.
Skäckbockens liv mellan träd och bark
Skäckbocken (Mesosa myops) är en stor, gråspräcklig skalbagge med anmärkningsvärt långa känselspröt. I Finland – och överhuvudtaget i Norden – påträffas arten endast i Runsala. Arten är hotad och fridlyst. Skäckbocken är helt beroende av döda ek- och lindstammar, som dess larver lever på. Arten skyddas bäst genom att låta fallna stammar och kvistar ligga kvar på marken och säkerställa förekomsten av ekar i olika åldrar på området.
Skäckbockens larver gräver breda slingrande gångar i veden under barken. Larvstadiet varar i två år.
Ädellövskogarnas och lundarnas sommar är lugn men inte livlös
Sommardagen i ädellövskogen och lunden är tyst, dunkel och lugn. Här finns ändå liv när man stannar en stund och tittar och lyssnar.
Fågelungarna har tafatta flygövningar, ekorrungarna springer ikapp längs trädstammarna, skalbaggarnas larver gräver tunnlar i murkna träd och någonstans längre bort knäcks en torr kvist under rådjurets klövar.
Och nog finns det även liv i orubbligt stillastående urgamla ekar; deras löv assimilerar ständigt livskraft till trädet som det använder för att växa samt för att bilda ekollon och knoppar inför nästa vår.
Naturrummet Tammenterho grundades 1995 och låg tidigare vid Strandpromenaden i början av ön. Efter att varvsområdets lokaler flyttade i juni 2016 till bogserbåtvarvet Alfons Håkans besittning flyttade naturrummet till Åbo universitets botaniska trädgård. Samtidigt gavs naturrummet namnet Runsala Info.
